Tre Snabba: Nostradamus-special

1. Rapporten lyfter två intressanta aspekter kring specifikt film på bio. Ena relaterar till överproduktionen av filmer som är ämnade för distribution på biograf och vad det kan betyda framöver. Och den andra om hur det kan vara väsentligt att prata om ‘engagement cinema’ de kommande åren – hur man kan aktivt arbeta för att skapa engagemang för att faktiskt få sin tilltänkta publik att lämna sina hem för att se filmen. Att visa sin film på biograf är fortsatt en stor motivation för filmskapare och ofta ses som en kvalitetsstämpel, även om publiken inte alltid visar samma entusiasm för att se film på bio. I detta landskap måste man ha strategier för att lyckas, och där kommer engagement cinema in: 

   “To succeed in theatres, the film itself must be personally engaging, in other words both good and relevant. Box office performance requires proactively engaging the attention and creativity of audiences. And the visit to the cinema itself is also an engagement – a prioritised appointment that one has certain expectations of.”

   En av de intervjuade experterna, Thomas Eskilsson från Film i Väst, lyfte att under toppåret för biografbesök i USA, 2003, var det cirka 4500 filmer som släpptes på bio runt om i världen. I fjol var det 9150 filmer. Samtidigt har antalet salonger inte ökat i samma takt och många salonger har färre platser eftersom allt fler konverteras till lyxstolar eller serverande salonger. Biljettpriserna har gått upp och intresset från publiken hade redan innan pandemin börjat sjunka. Och i och med digitala visningsformat så kan de allra största filmerna, tänk Marvel och liknande, visas på många fler dukar samtidigt vilket ger mindre utrymme för andra mindre filmer. Allt som allt så är det en bild av en otroligt svår situation för filmare att navigera för att säkerställa att deras film får en chans att nå sin publik. Det finns många som uttrycker ett behov att göra färre filmer – men det leder till frågan om vilka filmer som då inte kommer göras? Men allt är inte dystert, trots att det är utmanande. Som rapporten summerar det:

   “The Nostradamus project has previously predicted and still holds that both commercial and arthouse exhibition remain viable if the quality of the experience and the films’ audience relevance are high enough. We also still believe successful commercial cinemas normalise the behaviour of movie-going, and that authored cinema is at the verge of a golden age. All this provides real opportunity to revitalise film culture and attract passionate new audiences of all ages […]”

2. En annan aspekt som rapporten djupdyker i handlar om vikten av samarbete för att kunna skapa innovativa lösningar för de olika utmaningarna som både individuella filmskapare och branschen i stort står inför. Genom att dela information och data med varandra har filmare möjlighet att stärka sin position inom ekosystemet. Detta i sin tur kan hjälpa dem att förhandla bättre villkor och hitta nya sätt att navigera branschen. Joanna Szymańska, producent, kom med uppmaningen:

   ”Talk to each other, gossip! I always tell my students, just gossip, guys. To know the market you’re in, to understand its complexity, to have the data to build your strategies on – that’s power.”

   Detta är såklart en aspekt som ligger oss på BoostHBG varmt om hjärtat – så det är extra intressant att höra experter från andra delar av branschen också känna vikten av att bygga ett community där vi ser på varandra som kollegor snarare än rivaler. Just nu kommer mängder av nya teknologiska utvecklingar som påverkar arbetsprocesser inom många yrken. Det är svårt att hänga med ensam och ännu svårare att faktiskt lära sig att använda alla dessa verktyg, allt från virtual production till generativ AI. Robert Franke, vice president ZDF studios, poängterar:

   ”For me the number one thing is that we all educate each other in order to stay relevant and competitive. […] It’s really about the sharing of skills – making transparent what type of skills are needed in order to be competitive. The better we are at exchanging these magic recipes, and distributing them amongst each other, the more skill will penetrate our industry, and the easier it will be to find the right people to help you achieve your goals.”

3. Ett återkommande tema i intervjuerna till rapporten kretsade kring den mänskliga aspekten av filmskapande, både på den kreativa nivån men också som bransch. I en tid när generativ AI blir bättre och bättre har det aldrig varit viktigare att reflektera över vår egen och våra kollegors roll i skapandeprocessen. När branschen förändras och det finns tekniska lösningar som på ytan verkar göra jobbet som en människa tidigare gjort kräver det att vi tillsammans bestämmer vad det betyder.Rapporten lyfter att det redan funnits exempel där man försökt byta ut visual artists med så kallade ‘prompt bros’ som genererar AI-bilder. Dock har detta sällan funkat, eftersom det missförstår konstnärens roll. Det är inte bara att generera ett färdigt verk – det är även att vara del av en kollaborativ, kreativ process och förstå hur ens arbete tangerar andras och hur man förfinar det genom olika feedbackprocesser.

   ”The lesson to be drawn from these failures is not about the potential of the technology, but about the nature of the human labour.”

   Att generativ AI kan skapa bilder och text och, inom kort, video som på många sätt ser ut som det som en filmskapare gör är vår nya verklighet. Men i det blir vår mänsklighet ännu viktigare, våra visioner, perspektiv och hur vi behandlar varandra. Så jag avlutar med samma citat som rapporten avslutar med från Tabitha Jackson:

   “One of the things that cinema does so powerfully is to interrogate and investigate another landscape, which is not geopolitical, not journalistic, but it is the interior. It is what it is to be human. Fiction is particularly powerful at enabling us to recognize each other and common experiences.All this sounds very woo, but this is precisely how the fabric of society has been weakened at the moment – by the failure to recognize the humanity in each other, even when we vehemently disagree with each other’s views about the world and what should happen and how to make it better. The interior landscape particularly, post-pandemic: what is grief? What is loss? What is love? Who are you? Who am I? What is the point of all this?

   These are not just luxuries, they’re essential in counteracting this technological space that we are going into. The stakes are high in not losing our humanity, and artists always find a way.”

TRE SNABBA med BoostHBG sammanställs och skrivs av Hillevi Gustafson, Screen Industries Strategist på BoostHBG och publiceras ungefär var tredje vecka. Dessa snabbisar är tänkta som en liten teaser om ett ämne, som du sen kan grotta ner dig igenom att klicka på länkarna när du har tid och intresse för det.

Det är ett format under utveckling – så vi ser fram emot att utforska det med dig. Hör bara av dig med tankar, feedback eller förslag till tresnabba@boosthbg.se