Tre Snabba med BoostHbg #2 – 20 juni 2022

Tanken att detta ska vara en snabb titt på olika nyheter och trender i branschen, både lokalt, nationellt och internationellt men där vi försöker sätta det i en kontext som skapar mervärde för dig som kreatör i de audiovisuella produktionsbranscherna.  Det händer så mycket i branschen hela tiden och det kan vara svårt att hänga med. Men oroa dig inte, det är dels därför BoostHbg finns. Dessa snabbisar är tänkta som en liten teaser om ett ämne, som du sen kan grotta ner dig igenom at klicka på länkarna när du har tid och intresse för det.

1. En av de största nyheterna som skakat om den nordiska filmbranschen på senaste tiden är att bland annat Netflix och Viaplay sagt att de pausar all utveckling av nya fiktionsprojekt i Danmark. Detta är på grund av egentligen två olika men relaterade beslut som kommit den senaste tiden. Det ena är ett nytt rättighetsavtal som filmskapare och producenter ingick i januari som skulle tillgodose högre kompensation för kreatörer från streaming plattformar. Det andra är att Danmark nu blivit först i Norden att verkställa det EU direktiv som medför obligationer från globala streaming företag att bland annat återinvestera i den lokala marknaden.

Målet med direktivet är att göra det enklare för europeiska kreatörer att få plats i den globala marknaden genom både ekonomiska obligationer men även genom att säkerställa synlighet på dessa plattformar samt skapa rutiner kring ägande av rättigheter. Dock är det upp till varje individuell medlemsstat att verkställa direktivet vilket leder till olika typer av implementering. I Danmark är det nu bestämt att det kommer vara en 6% skatt på de inkomster som strömningstjänster genererar inom landet och där dessa pengar sen går in i en fond som ska användas för att finansiera danska produktioner. I till exempel Frankrike, har de gått ännu längre med ett återinvesteringskrav på 25% samt säkerställandet av att rättigheter ska i vissa fall återgå till franska indieproducenter efter en viss tid. Än så länge har inte direktivet verkställts i Sverige, i fjol publicerades en rapport av Svenska Filminstitutet, SVT och Filmregionerna som tittade på detta ur ett svenskt perspektiv.
2. Årets Nostradamus rapport lanserades I Cannes I slutet av maj och finns nu att läsa på Göteborg Film Festivals hemsida. Rapporten skrivs av medieanalytikern Johanna Koljonen som intervjuar olika aktörer inom filmbranschen för att undersöka trender och förändringar inom den audiovisuella sektorn som påverkar branschen i de kommande fem åren. Årets rapport präglas av osäkerhet, ännu mer  än tidigare. Under samtalet där rapporten presenterades, som du kan se i sin helhet här, summerade hon de kommande åren med ”It’ not going to be great”. Pandemi, krig, inflation, och klimatkrisen är några av de redan pågående macro trenderna som kommer oundvikligen också påverka filmbranschen. Några av de sätten som Johanna lyfter är bland annat att det vi som publik är villiga att spendera på underhållning lär komma att ändras när allt blir dyrare. Vi såg redan en indikation på hur detta kan skapa problem för några av de största streamingbolagen i april när Netflix tappade användare och detta direkt ledde till nedskärningar på grund av att deras aktier gick ner. Dessa jättar kommer inom snar framtid börja behöva visa att de är lönsamma, vilket Johanna förutspår kommer leda till att de blir mer strategiska i sina produktionsbeslut.

Det stora temat i rapporten och lärdomar handlar om hållbarhet. Hur kan vår bransch vara hållbar på alla olika nivåer? Den mänskliga kostnaden att verka i branschen har bara blivit tydligare under pandemin, rapporten tar upp en studie om den mentala hälsan bland filmarbetare i Storbritannien som ger skrämmande indikationer för hur illa det kan vara. Detta går såklart hand i hand med finansiell hållbarhet, hur kan man som en liten spelare i en global bransch orka med? Hur bygger man marginalerna, både i mänskligkapacitet men även ekonomisk, så att man kan motstå kriser och möta nya verkligheter? Även om man generellt inte arbetar med strömningsjättarna, kommer även alla offentliga fonder och institut behöva fortsatt argumentera för sin relevans och budget när det blir större press på pengar till andra, mer krisande, delar av samhället. Johanna uppmanar alla att ställa sig själv tre frågor: Hur kan vi som bransch bidra till globala lösningar mer än globala problem? Hur kan vi förbättra arbetsvillkoren och kulturen så att de är mer hållbara för människorna som verkar i den? Och vad är en hållbar arbetsmodell för dig så att du är bättre rustad för en osäker framtid, hur vill du arbeta? Detta är stora och viktiga frågor, men frågor som du och alla andra i branschen måste börja tänka på och våga försöka testa olika svar på. Om vi inte är delaktiga i detta kommer de svaras av andra, antagligen stora multinationella bolag, som kanske har helt andra prioriteringar än du själv. Vi måste börja våga drömma om den här branschen tillsammans så att vi gemensamt kan skapa den.

3. Kan en kortfilm vara en bra väg till att skapa en långfilm? Det är en återkommande fråga för många olika kreatörer och finansiärer. Kortfilmen är såklart en egen konstform med egna uttryck och kreativa möjligheter och gör sig bäst, i min åsikt, när den inte ses som en underordnad form till långfilmen. Men vissa kortfilmer kan även ses som en viktig prototyp för en längre berättelse, speciellt om du inte tidigare har gjort en långfilm. Ett stort och lyckat exempel på detta är bland annat Whiplash av Damien Chazelle som började som en kortfilm när han inte lyckades skapa intresse för långfilmsmanuset. Kortfilmen visades på Sundance och innan vi vet ordet av det så vinner han en Oscar för Bästa Manus. Såklart kom det lite andra steg in i den processen. Kortfilmen hjälpte dock inte bara eftersom att han kunde visa en snygg proof of concept, utan han lärde sig även genom kortfilmen hur han kunde göra en bättre långfilm genom att ha testat olika grepp innan det var dags för den stora produktionen. Även svenska Pleasure av Ninja Thyberg från i fjol började som en kortfilm, som hon sedan utvecklade vidare till en långfilm och grävde djupare in i tematiken som hon börjat utforska. Och innan dess tog David F Sandberg steget till Hollywood långfilm med kortfilmen för Lights Out. Gemensamt har de att kortfilmerna var tillräckligt bra för att stå på egna ben, oavsett vilken ände det började i.

Anledningen jag sitter och tänker på detta är både för att vi på BoostHbg alltid går och grubblar över vad en bra prototyp inom den audiovisuella branschen kan vara (mer om detta framöver) men specifikt för att det just nu finns en ganska spännande möjlighet via amerikanska The Black List där man kan få stipendium för att göra en kortfilm baserat på ett långfilmsmanus. Så har du en långfilm som du tror skulle kunna funka, så har du ännu tid att skicka in, läs mer på Be Unstoppable™ Film Project | The Black List (blcklst.com) Men om vi ska se på kortfilmer som möjliga prototyper för långfilmer så är det så klart viktigt att även då veta när en kortfilm kanske inte ska bli en långfilm. Frågan är, hur vet man det? Hur avgör du när det är dags att gå vidare till en annan ide, med alla erfarenheterna och lärdomarna som nuvarande projektet get dig? Hur ser du till så att du får de lärdomarna du behöver för att fatta det beslutet? De frågorna får vi fortsätta tänka på och testa olika vägar framåt tillsammans.

Tre Snabba med BoostHbg kommer ut ungefär varannan vecka under nästan hela året och skrivs av Hillevi Gustafson, Screen Industries Strategist.  Det är ett format under utveckling så vi ser framemot att utforska det med dig – hör bara av dig med tankar, feedback eller förslag till hillevi@boosthbg.se