TRE SNABBA: Lärdomar från Picture This, nya sätt att nå publiken och krisen på Svenska Filminstitutet

1. Härom veckan åkte vi på BoostHBG med ett gäng kreatörer till heldagskonferensen Picture This i Köpenhamn som arrangeras av Danska filmskolan och Nordisk Film och TV-fond. Temat för dagen var ”Small Hacks, Big Wins” och fokus låg som förväntat på hur AI kan användas och redan används inom olika delar av filmbranschen. Något som blev tydligt under dagen är att AI i olika former redan är en del av branschen och frågan är hur vi navigerar detta – både som individer och som bransch. Picture This fokuserade främst på det individuella perspektivet: hur du som filmare kan använda dessa verktyg. I vårt sällskap blev de flesta mest nyfikna på verktyget PentoPix – ett verktyg för att skapa 3D-modeller från beskrivningar i ett manus eller en inspelningsplats. Här blev det väldigt tydligt hur AI kan hjälpa den kreativa processen. Ett annat verktyg, StoryKeeper av Othelia, är designat för att hjälpa manusförfattare skapa och fördjupa världen i sin berättelse för att kunna hitta nya möjligheter för berättande och samarbete. Verktyget är inte lanserat på bred front ännu, men man kan ansöka om att få en demo-version. Danska regissören Fenar Ahmad visade även utvecklingsmaterial från en kommande dokumentärfilm där han använder sig av AI för att skapa impressionistiska animerade sekvenser för att gestalta minnen och återberättande. Med den budget han har hade det inte varit möjligt att använda sig av animation på det traditionella viset – men med hjälp av AI så går det.

   Dock saknade jag lite det bredare perspektivet kring AI och de etiska frågorna med tekniken. Det kom in lite under ett panelsamtal, och när en representant för Respeecher presenterade hur de jobbar för att skapa digitala röster på ett etiskt sätt, men det gick aldrig på djupet. Nu när verktygen blir mer och mer en del av vår vardag så är det fortfarande viktigt att reflektera över implikationerna av AI-användandet. Inte minst från ett klimatperspektiv, i och med att en fråga till ChatGPT kräver cirka tio gånger så mycket energi jämfört med en sökning på Google. Kostnaderna för AI – miljömässigt, mänskligt och när det kommer till immateriella rättigheter – är inte alltid självklara när man som individ använder verktygen. Men det betyder inte att de inte finns och som bransch är det viktigt att inte glömma bort dem.

2. Svenska Filminstitutet släppte nyss ett inspelat samtal kring publikarbete: Publikkoden – Fler nya vägar till publiken. Det är en presentation av tre olika projekt som har fått stöd för att testa olika sätt att nå sin publik. Hela samtalet är värt att lyssna på om du är nyfiken, det är lite över en timme. Har du inte tid så kommer här några av mina reflektioner kring vad de pratade om: Eva Essen Arndorf från TriArt presenterade lärdomar från deras projekt som ämnade ge dem mer insikt kring olika typer av personer som tittar på olika typ av film. En sak de märkte i sin studie var att ett mindre eller smalare utbud av filmer på en plattform accepteras av publiken om det är väl utvalt och kurerat.

   Dokumentärfilmsfestivalen Tempo har nyligen påbörjat ett projekt som försöker använda lärdomar från politiska kampanjer för att skapa intresse för deras festival och se till så att fler vet om att de finns. Genom att använda sig av frivilliga ambassadörer testar de olika sätt att driva engagemang. En av idéerna som kom ut ur detta var ett klistermärke som publiken kan få där det står ’Jag vill gärna prata om filmen’ – ett sätt att sänka trösklarna så att folk kan börja diskutera med varandra. En stor lärdom än så länge har varit att det är viktigt att vara realistisk med en organisations kapacitet att ta till vara på frivilligas engagemang, som en liten verksamhet är de begränsade och det är viktigt att personer som ställer upp ideellt känner att deras idéer och arbete tas om hand.

   Göteborg Film Festival presenterade även sitt projekt om hur de testade att använda AI för att marknadsföra filmer under festivalen. En insikt som delades i det efterföljande panelsamtalet var att inom arbetet med att bygga publik så är vi mer kollegor än konkurrenter. Det är bra att vara öppna med lärdomar och de lyfte att det kan vara en bra sak att dela resurser med varandra, t.ex. en av verksamheterna kanske inte kan ha råd med att anställa någon men flera kan kanske dela en tjänst eller dela ett verktyg.

3. På tal om Svenska Filminstitutet så ser det ut som att det kommer bli stora förändringar på Filmhuset inom kort. I fredags gick de ut med vilka förändringar i stöden som träder i kraft från 1 januari 2025, där de även meddelar att antalet dokumentärfilmskonsulenter går från två till en, samtidigt som Moving Sweden-konsulenten försvinner och stödet flyttas till kortfilmskonsulent Axel Petersén. DN har rapporterat att ledningen har varslat för att 20 tjänster kommer att försvinna, varav 16 är tillsvidaretjänster. Anledningen är att institutet har svåra ekonomiska problem att ta itu med. Bland annat så har inte anslagen ökat sedan 2017 medan kostnaderna har gått upp. Anna Croneman, VD för Svenska filminstitutet, sa till DN att ”Vi har ett uppdrag från staten och vi kommer fortsätta att leverera enligt det uppdraget. Men när 20 tjänster försvinner måste vi förstås hitta nya arbetssätt.” enligt Anna Croneman så kommer inte filmproduktioner påverkas av detta, åtminstone inte i en första instans.

TRE SNABBA med BoostHBG sammanställs och skrivs av Hillevi Gustafson, Screen Industries Strategist på BoostHBG och publiceras ungefär var tredje vecka. Dessa snabbisar är tänkta som en liten teaser om ett ämne, som du sen kan grotta ner dig igenom att klicka på länkarna när du har tid och intresse för det.

Det är ett format under utveckling – så vi ser fram emot att utforska det med dig. Hör bara av dig med tankar, feedback eller förslag till hillevi@boosthbg.se