Dogma 25 – ett manifest för 2026 och framtiden?
När 2026 tar sin början har diskussionen om filmens framtid redan tagit fart. Dogma25 – manifestet som presenterades i Cannes och väckt debatt om teknik, autenticitet och mänskligt filmskapande – fortsätter att engagera. Under vintern diskuteras initiativet på flera håll, bland annat i ett panelsamtal på Göteborg Film Festival. Samtidigt väntas de första Dogma25-filmerna ta form under året.
I denna spaning reflekterar Hillevi Gustafson över vad Dogma25 säger om vår samtid – och varför manifestet fortfarande är relevant när vi nu blickar framåt mot årets filmer.
Nyligen publicerade POV Film en debattartikel om Dogma25, ett manifest från ett kollektiv av filmskapare baserade i Danmark som lanserades i våras. Skribenten ställer många intressanta frågor om manifestet – och om det är rätt sätt att möta de många utmaningar som svensk film och filmskapare står inför. Bland annat ifrågasätts om den här typen av upprop verkligen är det som kommer att leda svensk film framåt i en allt mer komplex tid.
Så vad är Dogma25? Det är ett manifest som lanserades av ett antal regissörer, däribland svenska Milad Alami och Isabella Eklöf, under filmfestivalen i Cannes tidigare i år. Deras uttalade mål är att “preserve the originality of cinema and the opportunity to create film on its own terms.” I manifestet definierar de också vad de ser som fienden:
“In a world where formulaic films based on algorithms and artificial visual expression are gaining traction, it’s our mission to stand up for the flawed, distinct, and human imprint. We champion the uncompromising and unpredictable and we fight the forces working to reduce cinematic art to an ultra-processed consumer good.”
För att uppnå detta har Dogma25-gruppen formulerat ett så kallat kyskhetslöfte, bestående av tio regler som filmskapare måste följa för att kunna certifieras som en Dogma25-film. Bland reglerna finns bland annat att manus ska skrivas för hand (av regissören – Dogma25 tycks inte se manusförfattare som en yrkesgrupp värd att inkludera), att internet inte får användas i någon del av den kreativa processen och att ansikten och kroppar inte får manipuleras om det inte är en del av berättelsen. Alla regler går att läsa på Dogma25:s webbplats.
Allt detta är tydligt inspirerat av Dogma 95 – manifestet som Lars von Trier och Thomas Vinterberg initierade för att bryta med det de kallade borgerligt danskt filmskapande. Både Dogma95 och Dogma25 är i grunden uppror mot teknologiska utvecklingar. Det som kritiserades 1995 var hur tekniken kunde användas för att skapa illusioner snarare än sanning:
“Today a technological storm is raging of which the result is the elevation of cosmetics to God. By using new technology anyone at any time can wash the last grains of truth away in the deadly embrace of sensation.”
I dag, med utvecklingen av virtuell produktion och AI, är detta kanske ett ännu större problem än det var 1995. Med hypen kring generativ AI och de många nya möjligheter som verktygen erbjuder finns en känsla av att film inom kort riskerar att bli helt syntetisk, med liten eller ingen mänsklig input. Att filmskapare reagerar mot den utvecklingen är kanske inte så förvånande.
Det som ibland glöms bort i efterhand är att Dogma95 inte var ett upprop för nya eller oetablerade filmskapare. På Dogma95:s egen webbplats står det uttryckligen att de inte rekommenderar förstagångsfilmskapare att göra en Dogma95-film. Med deras egna ord:
“The rules are in fact targeted at the professional directors who might need to have a ‘purifying’ filmmaking experience. In fact, it is not advisable for first time feature film directors to make a Dogme95 film, because one has to be aware of the difference of making a conventional film and making a dogmefilm.”
Dogma25 kommer också från etablerade filmskapare och är kanske därför inte heller tänkt som en uppmaning till nya röster. Samtidigt väcker det nyfikenhet kring vad yngre filmskapare skulle skapa för liknande manifest om de fick chansen. För parallellt med att den teknologiska utvecklingen skapar stora utmaningar – bland annat en känsla av maktförskjutning från kreatörer till beslutsfattare och finansiärer – öppnar den också nya möjligheter för fler att testa nya sätt att berätta historier.
Jag tillhör inte dem som helhjärtat tror på den ofta upprepade idén om att digitalisering per automatik leder till demokratisering (mer om detta en annan gång). Samtidigt är det svårt att förneka att fler i dag har möjlighet att skapa film på egen hand än tidigare. Frågan är kanske om det går att kritisera teknologiska trender utan att framstå som bakåtsträvande. Hur skapar vi som community utrymme för diskussion, lärande och gemensam reflektion?
Dogma25 är tydligt tänkt som en provokation och ett sätt att väcka debatt – och det är i sig välkommet. Kanske säger det också något om vår samtid att ett uppror som vill blåsa liv i filmen blickar tillbaka på ett manifest som formulerades för tre decennier sedan. De första Dogma25-filmerna väntas ha premiär under 2026. Då får vi se om experimentet lyckas – och om det leder till fler samtal om filmens framtid.
/ Hillevi Gustafson – frilansande branschanalytiker och
filmskapare – för BoostHBG/Kulturförvaltningen i Helsingborgs stad
Läs mer:
Dogma 25 – Reloaded – Göteborg Film Festival
Bonus: En video om Dogma25 tog i höstas filmintresserade på nätet med storm. De tio första dagarna fick den över 2,8 miljoner visningar – anmärkningsvärt för en video som är nära 30 minuter lång.
https://www.youtube.com/watch?v=tvwPKBXEOKE
Vad händer härnäst med Dogma25?
Under 2026 väntas de första filmerna som följer Dogma25-manifestet färdigställas. Initiativet diskuteras redan på etablerade branscharenor, bland annat genom ett panelsamtal på Göteborg Film Festival, och certifiering av Dogma25-filmer öppnar under våren.
Oavsett var man står i frågan har Dogma25 bidragit till att åter sätta fokus på större teman: teknikens roll i filmskapandet, vem som har makt över processen – och hur vi som community kan fortsätta samtala om filmens villkor framåt.