Om ögonen är själens fönster är filmfestivaler portaler..

Om ögonen är själens fönster är filmfestivaler portaler till vår framtid och speglingar av vår omvärld..

Pan-African Sci Fi och specialprogramserien Science Friction var de program som tilltalade mig enormt under årets Uppsala Kortfilmfestival. Här undersöktes samtida tankar som presenterades i form av mikroskopiska världar, digitala format och framtida scenarion.

Uppsala Internationella Kortfilmfestival är Sveriges största som är dedikerad till det korta formatet. Jag har besökt festivalen många gånger, som volontär under mina tonårsår till tävlande i kortfilmsprogrammet. På årets 36:e upplaga av festivalen återvände jag som en av deltagarna i Talangdagarna, en form som låter oetablerade talanger inom filmformatet mötas, speglas och förhoppningsvis samarbeta i yrkeslivet framöver.

För oss som står utan kontakter inom kulturbranschen är talangdagar och festivaler bland de bästa alternativen att hitta samarbetspartners.

Därför var en speciellt intressant del av vårt späckade schema att speeddejta producenter.

Att hitta en producent kan jag känna har många likheter med jakten på romantiska förbindelser.

Intresse för varandra ska etableras. Sen ska relationen vara givande, respektfull och utvecklande. Fördjupas relationen har vi ekonomiska förpliktelser och mer ansvar. Vissa relationer är monogama, andra är polyamorösa och fungerar bäst med lite variation och ombytlighet.

så producenter inom film – gärna med kopplingar till konstvärlden och intresse av kombinerad video- och performancekonst – är välkomna att höra av sig för framtida samproduktioner! ;D

Som DIY-filmkonstnär utforskar jag för tillfället sexualitet och relationer i min A Sexual Series, så det är en ständigt pågående tanke och förhöjd intellektuell kamp att kombinera det självständiga med det kollektiva. Speciellt i en tid präglad av individualism i kombination med kapitalism.

På den sista dagen under Talangdagarna träffade vi de nominerade kortfilmsregissörerna till EFA – European Film Awards och en av dessa var Rûken Tekes, en kurd från Turkiet som arbetar med mänskliga rättigheter inom filmformatet. Hon beskrev att den mest konstnärliga och självständiga relationskonstellationen hon hittills upplevt var att själv producera med hjälp av tre samproducenter. Det låter som en ultimat lösning att testa, så producenter inom film – gärna med kopplingar till konstvärlden och intresse av kombinerad video- och performancekonst – är välkomna att höra av sig för framtida samproduktioner! ;D

Emie // Eva-Marie Elg

Här hittar du mina projekt:
www.happyendingsproductions.co.uk
www.facebook.com/HappyEndingsProductions